Vilken dag

Dagen innan hade jag kollat upp på kartan, ringt Conny som är i Sverige för vägbeskrivning och slagit in ”Rikshospitalet” på GPSen för att idag, för första gången köra till Sjukhuset i Oslo. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gruvade inför resan.

Vi kom iväg i tid, körde Axel på dagis för att sedan åka vidare. Jag och Alva hann bara till butiken, så mindes jag att Conny sagt att jag skulle kolla så att däcken var okej innan jag åkte. Jag stanna för att kolla; Punka…. Fasiken, jag hade punktering på ena däcket!

Antingen fara hem lämna bilen och avboka Alvas timme på sjukhuset eller köra ner till tågstationen och ta tåget och lämna problemet med punkterat däck till senare.

Så blev det, vi tog tåget.

Alva var lycklig 🙂 Hon stod och ropa på tåget att det skulle komma ;P

Väl framme på Riksen så gick vi på toa, Alva som bara ville ha trosa blev rasande då jag sa att hon måste ha blöja eftersom jag inte hade med något ombyte. Det slutade med ett raseriutbrott som varade i ca en halvtimme.

Jag lät henne gå och skrika, men då sprang hon ifrån mig och ramla och slog sig. Jag höll fast henne för att få henne att lugna sig, men hon skrek så mycket att hon höll på spy 4 gånger. Då släppte jag ner henne för att låta henne gå, samtidigt som jag inte följa efter henne. Hon gick runt hörnet i sjukhus korridoren och skrek, så jag hörde hela tiden var hon var.

Så blev det tyst.

Jag springer för att kolla vad hon gjorde, men ser henne inte. Jag hör henne… hon har låst in sig i personalköket och låst dörren inifrån.

Jag ropar att hon ska öppna en hon skriker bara tillbaka till mig. Jag försöker prata med henne och förklarar att hon ska låsa upp, men hon svarar inte. Då slår det mig att hon har tagit av Ci:n (hörapparaterna) hon hör ingenting.

Flera läkare som var på väg in i personalköket har börjat försökt ta sig in med sitt paserkort, utan att ta sig in ,eftersom att dörren är låst inifrån. Efter 4 läkarens tappra försök, den ena efter den andra med hopp om  att deras paserkort skulle fungera bättre än den andras så ringer en av dom efter Securety för att låsa upp.

Jag sitter på golvet och viftar med en broschyr instucken under dörren för att få kontakt med Alva. Jag drar ut den och sticker in den igen, då känner jag Alva med broschyren och jag rycker samtidigt i dörren som en galning, Hon har sett den och hon ser att dörren rör sig. Så hon låser upp dörren.

Hon är inte arg när dörren öppnas, hon är bara ledsen. Jag var så lättad och glad att jag fick ut min lilla tjej där ifrån. Securety behövde inte komma och vi kunde gå in till timmen.

Där var Alva glad och nöjd då mest bara fick leka.

Audiologen när jag berättar vad som hänt:

-Var det hon som skrek?!, vi sa inne på morgonmötet; undra vem som ska ha det upprörda barnet på sin timme?! Inte trodde jag att det var den här glada tjejen.

När vi kom tillbaka till stationen stod bilen med punktering och vänta. Vi fick skjuts av en som hämtade en annan tågresinär. Väldigt snällt.

Väl hemma fick Alva ta på sina efterlängtade trosor. Jag ställer mig och pratar i telefon, och Alva ställer sig och skiter. Bajskalas, Jippi! Överallt!

Färdig med det så somnar jag och Alva på soffan, vaknar vid 16 tiden och kör ner för att hämta Axels säte i bilen som står kvar på stationen. Vi har en till bil, automat, som jag inte kör så ofta. På vägen upp från stationen så får jag möte mitt i kurvan på den smala grusvägen och trycker in kopplingen för att bromsa in. Finns ingen koppling på Automat, duktig idiot! Vi pallnitar och flyger fram när bilen stannar. Där blev det för mycket, där sitter jag med tårar som rinner, nu var jag less. Bilen som står framför mig vill att jag ska backa. Så blev det inte. Vi kör och hämtar Axel, hem lagar mat osv.

Jag får hjälp med att sätta på reservdäck och kört hem bilen, Tusen tack för det!

När jag var färdig med allt inför morgondagen tittade jag på FB och ser att grannen säljer korgar,så jag  går över och köper en. Står där och surrrar en stund för att sedan gå hem för att se att ingen av barnen har vaknat.

När jag kommer hem möts jag av Alva i trappen, alldeles tårögd och förtvivlad säger hon:

-Jag hitta inte dig mamma.

 

Ja det var den dagen, en story ganska bra story, inte lika kul att uppleva.

Sov gott med er.

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Ci, Familjen, Vardags liv. Bokmärk permalänken.

Kommentera